Nu har jag pratat med familjen, jag har pratat med min LCC och jag har pratat med en tjej från CC kontoret i Stockholm. Jag fick lite förståelse av tjejen från Stockholm, men annars noll och ingenting. Alla säger att jag borde ge det mer tid, allt är nytt i början och man blir van vid det. Men jag är väl inte dum? jag känner ju direkt när jag har att göra med människor som jag inte alls går ihop med. Och dessa människor ska jag leva med under samma tak i ett år.. nejnej, jag tänker inte ge det några veckor.
Att prata med mina värdföräldrar om hur jag känner var jobbigare än vad jag hade föreställt mig, och då hade jag verkligen berett mig på det värsta. Inte nog med det så måste jag göra det idag igen, tillsammans med min LCC som antagligen är på deras sida... Nu blir det tufft att stå på sig och att ha minsta lilla stolthet kvar. Jag kommer gå från bordet med skam och ångest. Jag hoppas att jag kommer våga kläcka ur mig att jag vill byta familj. Och om jag nu gör det så kommer dom ha tusen följdfrågor som jag inte kommer ha ett vettigt svar till.
Varför ska det vara så himla svårt? Hade jag inte haft min familjs och vänners åsikter om det här så hade jag förmodligen intalat mig själv att det är JAG som gör fel... Tack till alla som förstår mig!
Funderar på att skriva ner punkter och öva in dom. Som man gjorde inför redovisningar i skolan.. Hoppas jag får ett MVG ikväll, det behöver jag för att må bra.
AMEN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar